Vi har alla hört om stadsflytten. Sett bilder på hus som flyttas österut, ca tre km, för att bygga upp en ny stadskärna. Till och med den stora och speciella kyrkan ska flyttas – ingen har gjort det förr, någonstans, någonsin. Allt för att malmen, som LKAB brutit sedan 1890, ändrar form och är på väg att ta slut i vissa delar av fyndigheten.
Företaget betalar för flytten, de har ersatt kommunen för ny mark, för viktiga byggnader som byggs upp på nytt och till upprättandet av gruvstadsparker. Allt för att människor inte ska bo intill ett industriområde. Det ska finnas områden emellan, som skapar ytor för aktiviteter och ett avstånd till buller, osköna utsikter och så småningom underminerad mark. Gruvstadsparkerna kommer också att röra på sig med tiden.
Sedan 2016 har man känt till att mineraliseringen minskar i längdriktning, den avtar i sydlig riktning. Hur det ser ut mot norr är ännu inte helt klarlagt. Man ska mäta djupet av mineraltillgångarna för att säkert veta något om framtiden. Samtidigt satsas resurser på att utveckla nya och mer hållbara brytningstekniker. Man utvecklar ny teknik för gruvbrytning på stora djup, i samarbete med andra aktörer. Samtidigt koldioxidfri. Utsläppen ska i framtiden bestå av vatten – inte koldioxid!
Man håller också på med att försöka förädla avfall från brytningen. Sällsynta jordartsmetaller och fosfor nämns bland de väntade produkterna för framtiden. Men malmtillgången är säkrad till år 2035, det kan finnas mer och man söker hela tiden efter fler fyndigheter.
Men hur började allt? När hittades järnmalmen i området?
Sägnen säger att en bonde fann en konstig, svart stenbit år 1642. Den fraktades till köpmännen i Torneå – och visade sig vara järnmalm. Det sändes en rapport till Rikskansler Axel Oxenstierna, sen hände inget mer. De båda fjällen blev först undersökta år 1736, efter att en annan person rapporterat till Bergskollegium. Men samerna hade länge känt till malmen i bergen Kiirunavaara och Luossavaara.
Mot slutet av 1800-talet skedde revolutionerande utveckling av tekniker, som gjorde malmbrytningen möjlig. Byggandet av järnvägen, Malmbanan, från Luleå, via Malmberget helt ut till norska kusten inleddes 1884, men blev färdig i etapper. Helt klar stod den 1902. Ett antal intresserade finansiärer stod bakom projektet, men Robert Schough bildade LKAB 1890. Staden Kiruna ritades av arkitekten Per-Olof Hallman och grundades år 1900.
I dag bor ca 23 000 människor i Kiruna kommun och nästan hälften är anställda inom LKAB:s koncern. Den har i dag växt till att omfatta flera områden i anlutning till gruvdriften. Man utvinner andra mineraler, äger fastigheter, utvecklar gruvtekniker, bedriver andra bergarbeten, säljer betong och ballast bestående av krossprodukter. Man säljer även sprängämnen och skruvar med koniska huvuden.
Jätten i norr rör på sig!