Det är inte konstigt – det är magiskt. Äkta magi, vardagsnära magi som man lever nära här uppe i Norrbottens län. Man kan inte bo här utan att förtrollas av natthimlen under höst och vinter, men likaså av midnattsolen eller polardagen, under sommaren. Känslan av att vår jord är en liten prick i den ofattligt stora världsrymden är berusande, men kanske även skrämmande för några människor. Ja, man ser faktiskt inget slut, det fortsätter i all oändlighet och de som inte mår bra av tanken att sväva i ett oändligt stort universum kanske inte ska bo här.
Men vi som gör det blir ödmjuka. Inför livets storhet, inför det obegripliga livsmysteriet. Hur kan det komma sig att vi får bo här och se detta? Hur kan det komma sig att vi har sinnen som kan uppfatta ljuset och mörkret och ljuset i mörkret? Ja, frågorna är många, och blir ännu fler när vi kikar i mikroskop och ser att tillvaron består av myriader av levande organismer nedåt i det oändliga. Det blir nästan likt en stjärnhimmel även där.
Nu blev vi filosofiska och det är nog bra ibland att stilla sig och tänka efter lite. Numera är forskarkåren i stort sett enig om att det är mer sannolikt att det finns liv liknande vårt på andra planeter än att det inte gör det. Att vi skulle vara den enda tänkande, kännande och skapande mänskligheten i världsalltet, är mer osannolikt än att det finns. Någonstans därute. Det gör polarnatten ännu mer spännande.
Om du har lust, kan du lära dig lite mer om himlavalvet och om de stjärnor och planeter man faktisk kan se med blotta ögat, eller med hjälp av en stjärnkikare eller ett litet teleskop. De behöver inte kosta en förmögenhet, du kan få ett hyfsat för någonstans mellan 1 000 och 4 000 kr. Men börja med dina ögon, blir du biten kan du gå vidare i ”stjärnkikarklubben”. Vi är kanske inte lika många som fågelskådarna, men det finns faktiskt föreningar lite varstans i Sverige, med aktiva medlemmar.
I tidskriften Populär Astronomi finns det stjärnkartor (popularastronomi.se) och där kan man dessutom få tips på vad man kan se och när på året. För stjärnhimlen ändrar sig ju, både för att jorden snurrar runt sin egen axel, men också för att klotet färdas runt solen. Med en astronomisk almanacka, antingen i pappersformat eller som en app i telefonen, får du värdefulla upplysningar om var planeterna befinner sig på stjärnhimlen. Exempel på planeter du kan se är Venus (även kallad aftonstjärnan eller morgonstjärnan), Mars men också Saturnus med sina ringar och Jupiter med sina månar.
Det brukar även finnas kartor att finna på nätet, för t.ex. november, februari, maj och augusti. Även Chalmers.se har en sida under forskningsinfrastruktur, Onsala rymdobservatorium och populärvetenskap, där du kan finna mer om stjärnor och planeter man kan se på natthimlen. ibland kan man också se kometer och satelliter, förstås. Men de sistnämnda är ju skapade av oss själva. Inte lika magiskt, men intressant ändå. Det där med ufon lämnar vi därhän den här gången, det kan bli spännande i överkant.